Lästid: 3 minuter
Publicerad:
Senast redigerad:
Del 1: Försvarsindustrins kompetensbrist är ett perspektivfel
Vad SOFF:s rapport om kompetensbrist i försvarsindustrin visar
59 procent av Sveriges försvarsföretag pekar ut bristen på teknisk specialistkompetens som sitt största tillväxthinder. Jag tror att de flesta ser på kompetens med fel perspektiv och letar på fel sätt.
Pär Johansson, produktägare TNG Tech och regionchef i Örebro delar sina tankar i två texter.
SOFF:s nya rapport, Kompetensen som bygger försvarsförmåga, bekräftar något jag sett på nära håll i flera år. Nästan sex av tio medlemsföretag (59,1 %) ser brist på teknisk specialistkompetens som en betydande utmaning vid rekrytering av nyckelkompetenser till försvarsindustrin. 54,5 procent pekar samtidigt på hög konkurrens om talanger.
Det är allvarliga siffror, inte minst i en bransch som enligt rapportens scenario kan behöva omkring 16 000 fler personer fram till 2030.
Det handlar inte bara om att hitta fler händer. Det handlar om att hitta fler perspektiv på vad kompetens faktiskt är. Och det är just detta, förmågan att se kompetens ur fler vinklar, som avgör om försvarsindustrin klarar sin tillväxtresa fram till 2030.
Teknisk specifikation på kompetens?
Jag har suttit i många rekryteringsdiskussioner där kravprofilen nästan fungerar som en teknisk specifikation över en person som redan förväntas finnas på marknaden. Kandidaten ska gärna ha arbetat fem år med exakt rätt system, i rätt industri, med rätt verktyg och rätt standarder. Dessutom bör personen ha rätt examen och helst erfarenhet från någon av de arbetsgivare som redan anses relevanta.
Varje krav kan låta rimligt när man betraktar det isolerat. Problemet uppstår när arbetsgivare staplar kraven på varandra och skapar en profil som knappt några människor på marknaden kan uppfylla.
Då söker vi efter någon som redan har löst nästan exakt samma problem någon annanstans. Och när många företag gör samma sak blir kompetensbristen delvis självförstärkande.
Sluta förväxla branscherfarenhet med kompetens
Logiken bakom att rekrytera människor från den egna branschen är förståelig. Många arbetsgivare tror att kandidater som redan kan systemen, processerna och terminologin kommer in snabbare i rollen och innebär en lägre risk.
Men i en snabbt växande försvarsindustri finns ett uppenbart problem. Om tusentals nya människor ska in i branschen under de kommande åren kan inte alla redan ha fem eller tio års erfarenhet från försvarsindustrin. Någonstans måste den första försvarsanställningen finnas.
Det innebär att företagen behöver bli betydligt bättre på att skilja mellan kompetens som verkligen är unik för försvarssektorn och kompetens som redan finns i andra avancerade teknikmiljöer.
Några exempel:
- En systemingenjör från fordonsindustrin kan exempelvis ha djup erfarenhet av komplexa system, kravhantering, verifiering, funktionell säkerhet och långa produktlivscykler.
- En automationsingenjör från processindustrin kan förstå redundans, styrsystem, driftsäkerhet och konsekvenserna av tekniska fel.
- En produktionstekniker från medicinteknik kan vara van vid spårbarhet, kvalitet, dokumentation och regulatoriska krav.
Det är inte samma erfarenheter som försvarsindustrin kräver, men de kan ligga betydligt närmare än vad en traditionell kravprofil antyder. Bredare perspektiv i kravprofilen ger fler kvalificerade kandidater att välja mellan, inte färre.
Hög efterfrågan på fler yrken än ingenjörer
Debatten fastnar ofta i att Sverige behöver fler ingenjörer. Det stämmer, men det är inte hela sanningen. Rapporten radar upp CNC-operatörer, testingenjörer, kvalitetsspecialister, exportkontrollspecialister, jurister, ekonomer och projektledare som lika efterfrågade. En spegling av hur moderna försvarssystem faktiskt utvecklas.
Ett avancerat tekniskt system är aldrig bara en konstruktion. Det ska utvecklas, industrialiseras, verifieras, dokumenteras, integreras, produceras och vidmakthållas, ofta under mycket lång tid.
Programvara ska fungera tillsammans med hårdvara, sensorer och kommunikationssystem. Utvecklarna måste bygga in cybersäkerhet från början, kunna spåra varje komponent och se till att produkterna fungerar även under betydligt sämre förhållanden än de flesta civila system möter.
När systemen blir mer komplexa blir därför också gränsen mellan tekniska och icke tekniska roller mindre tydlig.
En inköpare som förstår komponentkritikalitet kan påverka ett systems robusthet. En jurist som förstår exportkontroll och tekniska beroenden kan bli avgörande för att ett projekt över huvud taget ska kunna genomföras. En projektledare som förstår systemarkitektur kan fatta andra prioriteringsbeslut än den som enbart styr på tid och budget.
Kompetensfrågan handlar därför inte bara om att få fler människor att bli ingenjörer. Den handlar också om att få fler kompetenser att fungera i en teknisk miljö.
Plussa kompetens
Jag brukar kalla det att plussa kompetens, ett uttryck som faktiskt återkommer i SOFF:s rapport. En jurist som förstår exportkontroll och dataskydd blir plötsligt en nyckelperson för ett försvarsbolag, inte trots sin bakgrund utan tack vare den. En ekonom som förstår teknikens livscykel kan ta bättre investeringsbeslut än den som bara läser kalkylark.
Det handlar helt enkelt om att öppna upp för nya perspektiv för att möta kompetensbristen i försvarsindustrin – för oss på TNG Tech är det just olika perspektiv på kompetens som driver tillväxt. Hur gör man det i praktiken? Det kan du läsa mer om här!
- Säkerhets- och försvarsföretagen: Ny rapport: Kompetensen som bygger försvarsförmåga,
